När allt bara rasar är det dax att ta tag i sitt liv. Hur lätt är det på en skala?

Jobb, familj, självkännsla och respekt är helt knas.

Vad börjar man? När tröttheten har övergått i total utmattning och hjärnan inte länger kopplar enkla små saker är det svårt att ta tag i ens små saker. Jag får utväckla hela den här storyn om hur det går till att knäcka sig själv i senare inlägg. Hur en vanlig, glad och energisk tjej blir ett nervvrak som knaprar lyckopiller på dagarna och söver sig med sömntabletter på kvällarna. Hur hon slutar vara social och börjar ljuga sig fram i livet och i hemlighet planerar sin död. Hur hamnade jag här?

Allt började med en liten vit lögn. Fast igentligen började det långt, långt tidigare.....