En berättelse har ofta flera sanningar. Den här berättelsen måste bli min sanning. Min verklighet sett från mitt perspektiv. Mina upplevelser är ju sanningen för mig även om denna berättelse säkert har flera sanningar.

Jag är en tvåbarnsmor som lever familjeliv i en förort utanför Göteborg. Jag är också egenföretagere. Dessa två livs situationer är inte alltid helt lätta att kombinera. Så har vi hus som vi köpte för några år sedan, då i stort renoverings behov. Nu när vi snart renoverar i större delen av det, är det dax att börja om med det man gjorde först, typ....

I min familj ingår förutom jag, en man och mina två döttrar. Jag väljer att låta oss vara anonyma här och döper oss med figurerade namn.

Jag: Susanne

Dotter 1: Sara

Dotter2: Julia

Man: Erik

Man träffas, flyttar ihop,köper hus, skaffar barn, gifter sig. Sen levde dom lyckliga i alla sina dar....!

Eller ??? NOT !

Jag har alltid sett mig som en snäll person. De senaste två åren har jag därför undrat hur en snäll person kan göra så mycket elakt. Vad kommer elakheten ifrån?

Kanske kommer jag på det en dag. För snäll är inte den som ljuger och bedrar sin partner.  Snäll är inte den som är otrogen...

När allt bara rasar är det dax att ta tag i sitt liv. Hur lätt är det på en skala?

Jobb, familj, självkännsla och respekt är helt knas.

Vad börjar man? När tröttheten har övergått i total utmattning och hjärnan inte länger kopplar enkla små saker är det svårt att ta tag i ens små saker. Jag får utväckla hela den här storyn om hur det går till att knäcka sig själv i senare inlägg. Hur en vanlig, glad och energisk tjej blir ett nervvrak som knaprar lyckopiller på dagarna och söver sig med sömntabletter på kvällarna. Hur hon slutar vara social och börjar ljuga sig fram i livet och i hemlighet planerar sin död. Hur hamnade jag här?

Allt började med en liten vit lögn. Fast igentligen började det långt, långt tidigare.....